tisdag 8 augusti 2017

Avundsjukan

Jorå jag jobbar. Jag försöker jobba. Jag gör så gott jag kan. Faktiskt!
Avundsjuk är jag på de nypensionerade. Mycket avundsjuk. Men glad också, det måste man ju vara när man har ett jobb även om jobbet är jobbigt ibland, ja ni vet.
De allt mer mörknande kvällarna tillbringas hemma än så länge. Bra där. Snart klar med de fem böckerna om Mirjam och Hervor och fråga mig vid tillfälle om hur man gör glassrullar, snabbanalyserar en okänd människa eller flätar hår, jag ser en hel del sånt också. Och lyssnar på poddar av skiftande kvalitet och med mycket skiftande och delvis oklara syften och med den pretentiösa ribban ett par meter för högt uppe i stratosfärerna...

Party party

Och en regnig lördag sitter jag plötsligt, nåja, i Folkets hus i Gästrike Hammarby och smaskar ost, gazpacho, sallad och mera ost. Fantastiskt gott på alla sätt!

Det är Patric och Lillemor som ställt till med festen, gazpachon i förgrunden och fruktfatet till höger. Det har och ska fyllas år. Jag är omåttligt stolt över presenten jag fick tag på från Berlin! Klart Patric, precis som jag, ska ha en sprattelMarx på köksväggen. Ja och Lillemor också så klart!

Det är vackert i Hammarby. Lindarna doftar och när det bara regnar litet sitter jag en stund under dem. Finfint men knotten hade gärna fått bita nån annan än petite moi...

Det är vackert att komma hem också, till kvarvarande Mannerheimsnaps och öl. Renet vräker ned och jag tvingar ut dottern som sällskap. Tack alla, Zeunerts får hedersomnämnande!

torsdag 3 augusti 2017

Torsdagsklick

Regnet ska komma, igen. Så jag tar ett par timmar av min lugna jobbförmiddag och fyller på sommar i bildarkivet. Det är ett fantastiskt väder!

Och en smått fantastisk stad också så här års. Med kreativa kommunala tjänstemän!

Och byggherrar...

... av alla slag.

I svartvitt kan den här vara Paris 1923 tänker jag.

Den här är ju nygammal med de fina lamporna. Men ständigt fascinerande.

 Det här blir dagens bästa bild. Gissa var för er från bygden!

Och en sådan här är ju svår att låta bli...

 ... liksom den här.

Och den här, från när husen inte bara skulle vara imposanta, de skulle vara sköna att se på också.

Som här med. Färgerna gick inte att motstå. Det är skillnad på skugga och sol och gult och gult.

Annars så lägger jag mina öron hos Black Crowes och sympatierna hos den mer timide lillebrorsan Rich. Och retar mig fortfarande på att smal verkar viktigare än sunt ansikte och att utlevnad premieras över ansvarstagande. Apropå en radiointervju av Howard Stern med storebror Chris...

Haha där, vem skriver jag om egentligen! Bäst att kasta sten i glashus så en kommer ut, eller hur?

söndag 30 juli 2017

Konfessioner

Nä fråga mig inte vad morgondagen innebär. Gläds istället åt att jag fortfarande har sommartid en månad till och det vankas både massage, fotvård och klippning de närmaste veckorna.
Fråga mig heller inte vad som händer i slutet av månaden och två veckor därefter. Hylla istället det faktum att innan jul ska jag, om allt går som det ska, både varit i Wien och Bratislava och i München för att njuta Govt Mule.

Ja, jag behöver litet hjälp med att inse att elefanten som ska ätas måste inmundigas en bit i taget.
Att det gått förut är om än en sanning inte en självklarhet. Augustideppen liksom... så nu bryter vi ihop och går vidare, igen och igen och en gång till.

Mera äventyr

Jag vilar litet på måndagen och tisdagen, Dotter, Son och Svärdotter drar förbi som hastigast också och jag hinner med både friterat fläsk på lokal och sushi i hemmamiljö, finemang, men sedan tar jag tåget till Falun och därefter blir det bil med Annelie till Avesta. Konsertdags igen. Men först vätskepåfyllning, en av alla dessa omskrivningar för att vi dricker öl. Det är blåsigt men trivsamt och gott.


 Det här är busstationen i Avesta en onsdagskväll. Här är det gratis att åka buss så...

... vi hoppar på och kommer till Torp som firar att det är ett halvsekel sedan The Summer of Love. Många gråa hästsvansar blir det! Och jag får nya idoler, Lisa Lystam family band. Och Cecilia Ringstam också, vilken kvinna och vilken sångerska.

På torsdagen får jag fyra timmar i Krylbo. Så jag och Jens äter pizza och...

... sitter i vackra centralen. Det är nått med stationer alltså!

Lördagen bjuder på inte mindre än två finbesök; Eva och Jan och Annsofi och Nisse: paj, vorsmack, Mannerheimsnaps och fläsk med löksås. Med mera. En bra dag. Och en riktigt fin kväll.
Fråga mig inte vad som ska hända på måndag!

tisdag 25 juli 2017

Inga badbilder i år heller...

 Jämtland och hotellet i Gamla Teatern levererade verkligen i år också! Så klart hänger Il Presidente i matsalen!
Rekommendationer är, som ni säkert redan vet, Axmar brygga, strömmingsflundror och Växbo krog, fläsk också vad mat anbelangar. Och den här FB-baserade mattipssidan som är helt kosher. Fascinerande!

Blommor, begeistring och bier

Annelie och jag kör en repris på fjolårets Östersundsbesök och stannar två nätter. Första kvällen Mikado igen. Ojojoj vilken mat. Det här var godast; lövtunn entrecote och grönsaker att koka själv i buljong, en soyarik sås till grönsakerna och en sesamsprängd till köttet. Shimi shurri!

Jag har sett många prästkragar i mina dagar, ursäkta skämtet, men aldrig sådana mängder under samma dag som på vägen mellan Sundsvall och Östersund. Fantastiskt!
De här växte på Frösön...


 ... där den här utsikten finns vid kyrkan. Släng-dig-i-väggen-Siljan-faktorn var skyhög!

Ängel på kyrkogården.

Och visa ord.

Och en fantastiskt lokal öl. Plocktallrik med renkorv, älgkött, friterat tunnbröd och hjortrondipp. Saligt gott!