måndag 12 februari 2018

Skämma, skämmas, skäms

Den årliga minneshelgen så nära Roberts födelsedag som möjligt inleddes med Höga Kusten. Anders förutan, förkyld hemma i Skåne, gör Thomas och jag det bästa av helgen ändå.

 Vi börjar med att fira storebror Peter, ja Thomas storebror, Roberts trea. Ostron och champagne och sedan fisk, vitt vin, efterrätt och päronborrar. Sagolikt! Tänk vad tant får vara med om. Att jag stack armen under Thomas arm var inte bara för kärleks skull, men skvallra inte hörni!

Dag två tar vi brunch på Griffins. Mycket gott där! Och fullt med små barn bland bubblet och ölen på stockholmares vis. Sedan går Thomas hem till sitt och jag vilar ut med Sorjonen på hotellrummet.

För på kvällen kommer Annelie som redan är i storstaden. Åsså äter vi och dricker vin. Och tittar på retroaffischer i lobbyn och minns andra lobbysar.

En riktigt bortskämd helg alltså! Förresten så började den med en pizza och en öl redan på torsdagen. YOLO eller vad det heter...

torsdag 8 februari 2018

Vitt och ovitt

Onsdagskväll i allmännyttan. Efter trevliga timmar med Margitha sätter jag taggen mot dörren och går in. Tar bilden genom fönstret. Det är litet magiskt nu när snön ligger kvar. Och glädjen i att någon skottat och grusat!

Jag får en bok bara så där. Läser om min namne. Det är tung läsning; ångesten, ätstörningen, spriten och männen. Kallas geni och får sin rumpa recenserad. Då som nu. Nu som då.

Och här är Sonen. Jag tar en öl och han en espresso. Grodan. Östermalm. Ledig fredag. Hur bra som helst. Det är oerhört märkligt detta med vuxna barn...

Här sitter jag med min turkosa dalahäst som flyttar hem innan året är slut. Hur bra som helst! Nu gäller bara att kämpa på att hänga med att, ja ni vet...

De där små lapparna, ja de var livet! De också. Lappen är gul i original.

Jag har nog en av stadens vackraste utsikter genom träden på Staketgatan. Snö gör sig ibland bäst från insidan.

Ännu en utsikt och kanske en insikt eller två också. Kanske...

Ordlöst

Det finns knappt några ord kvar när jag försöker, än en gång, att beskriva hur fantastiskt det är att få spela i symfoniorkester. Och de här verken dessutom! Jag var bara tvungen att påminna än en gång. Fantastiskt! Bättre än det mesta. På bästalistan. Jag och min fiol och alla toner och människor. Ja, ni får känna mer än ordtolka...

 Det var fullsatt som synes i Valbo kyrka förra lördagen. Längst fram de finfina sångsolisterna. Vilken gåva att få vara med!

En stilla fika i Hedesunda kyrka innan konsert nummer två. Mer akustik, färre åhörare. Snöig söndag kväll. I världen! Basist Per sippar kaffe till höger i bild.

torsdag 25 januari 2018

Days in the life

Jorå minsann jag jobbar i Sandviken också, spelar inte bara. Måndagseftermiddagen var trivsam med rundtur med kollega Mats efter buffélunchen. Här är vi i Smultronbacken. Det ganska skruttiga bostadsområdet med det vackra utsikten och utsikt över delar av processen på ortens huvudindustri.

Och sedan sjunker jag ned i en sådan här på, sa Mats, landets bästa bibliotek. Jag håller nog med. Rasande bekvämt satt jag och slötittade på litet Netflix innan jag, spelade. Undebart och bättre än väntat. Långsamma tempi is da shit!

Åsså blev det onsdag och jag reste till Sundsvall minsann! Där hälsade jag på kollega Åsa. Men först satt jag i gästrikeskogen en timme.

Innan det blev rull på tåget igen. Genom det fantastiska Hudiksvall och vidare till nästa län och nästa region inom Hyresgästföreningen. Det är faktiskt närmare hit än till kollega Anna i Örebro. Så klart jag ska åka detta mitt sista härstädes anställda år.

Sundsvall i snö. Det var rasande länge sedan sist. Jag minns det knappt men tror det var så där en 25 år sedan med undantag av när jag och Annelie passerat på väg till gastronomiska äventyr i Östersund. 

måndag 22 januari 2018

Hemåt

Gammelbron brukar jag undvika för dess halkas skull, nötta plankor med vätska på är inte safe ground för mig längre. Men nu var friktionen trevligt hög. Och se, då kan man förundras över ljusspelet!

Förundras gör man även över ett bord fyllt med fläsk, löksås, öl och tequila. Vilken njutning! Likt Obelix förser jag mig med långt mer än jag behöver. Som vanligt alltså... 

Och timmarna innan munfesten var det örongodis och konsert. Himla roligt och som vanligt stupade jag på saker som jag klarade på repetitionerna. Men, men, tack och förlåt och fantastiskt att få vara med!

Det var en fantastiskt vacker dag, fredagen. Vi tog farväl till Lennart med vacker musik och goda tankar, sagda och osagda. Livet. Sorgen. Glädjen. Livet. 

torsdag 18 januari 2018

Fundrar

 Jag tänker på livet ganska ofta. Ibland tänker jag att det inte hänt så mycket, trots allt. Och då menar jag inte familj, resor och delikata måltider utan mera botten av mig. Jag har alltid gillar kurbitsmotiv...

... och att spela fiol. Till helgen är det konsert och jag har faktiskt lagt ned ett par övningstimmar! Jag hoppas att det hjälpt litet i alla fall.

Men så när jag tänker så ser jag att även om spåren kan förskräcka så har litet hänt i alla fall. Jag tycker till exempel att min minifrihetsgudinna är riktigt snygg!

Åsså tänker jag att man faktiskt har ett existensberättigande fast att man inte planterat om sin blommor på över sex år...

måndag 15 januari 2018

Framåt

Läser att detta är en av årets tyngsta dagar statistiskt sett. Kan så vara tänker jag. Men lunchar man med Margareta vill man se framåt. Mot 2019 till exempel. Efter de där sovmorgnarna i tre månader med lådstädning och pappersslängning och list- och kakelrengöring är det dags för, God Willing, retreat och nya projekt. Nytt är bra. Engagemang är bra. Och att inte bry sig i smått och strunt det är fantastiskt.