onsdag 11 oktober 2017

Rörigt

Ja, det är den här bloggen jag syftar på i rubriken. Det är ingen kronologi och därmed ingen ordning alls. Och det är bilder i telefoner och på datorer och därmed ingen ordning alls. Vi får väl se hur vi ska lösa det. Eller jag så klart.
Hostan jag tog med mig hem från Slovakien lever än. Det krävdes både vantar och halsduk på cykeln till jobbet i dag. Det skulle vi/jag/man också behöva göra något åt!

Det här var en MYCKET omtyckt photostop. Påminde litet om den Hans A som kikar upp från under marken i Berzeli park.

Och ja. Det var grått. Men välskyltat i Bratislava. Inte så rörigt alls faktiskt.

söndag 8 oktober 2017

Regnackompanjerat

Det tog sin tid men här nedan finns mer från Annelis och mitt senaste reseäventyr. Det är långt mellan skrivgångerna, jag vet inte varför, jag gissar att det är önskan om att blandat med vetskapen om att det inte kommer att bli så lysande skrivet den här gången heller.

Ordena mina liksom kommer ut lika snabbt som förr men de är inget roliga. Jag är inte roligt. Mycket är inte särskilt roligt.
Orden är trötta, jag har använt dem alla redan känns det som. Och missbrukat dem med. Jag läser en del, det brukar ibland hjälpa, men jag skriver just inte mer än det jag behöver för att sköta lönarbetet.

Jag saknar SML. Jag gör verkligen det. Livet hann i fatt mig och oss. Livet högg oss i ryggarna, sparkade oss i magarna och slet håret av oss. Nästan bokstavligen faktiskt. Livet fällde oss till slut. Livet gör ju det.

Jag minns skratten, kläderna texterna, lukterna, publiken och jag saknar allt så. Det var ju det som höll oss uppe när vi höll på som mest; trots sjukdomar, död och sorg så gjorde det det. Livet gör ju det. Det ger och tar och det går vidare. Det tassar på, det springer, det är på upploppet eller hellre kanske utförslöpan.

Så blir det nått mer? Frågan är retorisk.

Nur in Wien?

Nä Wien har heller inte kommit undan grafittin. Suck på det. En allt högre i takt med stigande ålder. Från mig alltså.

Men män i dylik klädsel finns, förhoppningsvis, bara i detta kustlösa lands huvudstad. Men att se det live var, som pappa brukade säga, så klart värt pengar.

Och det här är vad vi åt första kvällen på vår miniturné i centrala Europa. Oerhört god potatis. Fantastiskt läskande öl. Och snitseln, den var som en tant som mig och snitslar brukar vara alltför ofta, utbankade och ganska tråkiga.

 Fina trappor var det inomhus som vägde upp att vi fick dela säng och hade "utsikt" mot ett schakt.

Jorå fint i korridorerna som skrivet ovan,

Och litet tyska kan man ju i alla fall! Bildningen pockade på.


Och en spårvagn lyckades jag få bild på trots allt. Kommer vi tillbaka får vi passa på att åka; mer spårvagn och färre snitslar och INGEN Radler.

Inte ett museum och två kyrkkikar fick räcka denna gång. Men konst är ju nästan konst om än på runda pelare, eller hur?

Eller som här. Det finns både det ena och det fjärde i arkitekturväg i den här stan.

Danube and the don´t s

Båtresan mellan Wien och Bratislava tar en timme och en kvart ungefär. Det är åtta landmil. Det är fantastiskt! 300 spänn litet drygt, sköna stolar, kiosk med vin och öl, nyfikna passagerare utan alltför stora gester, litet sightseeing på tre språk... Och lugnet! Det vågar inte så man vågar åka på vatten och njuta av det. Det här var verkligen fantastiskt!

Det här däremot var resans största miss, att beställa en Radler innan resan. Gör inte det. Beställ ALDRIG en Radler. Det är inte bara öl, det är läsk också och fullständigt vedervärdigt. Ett gott skratt fick vi i alla fall!

Och det här var också skoj! En stor grupp som åkte med annan båt före oss. Alla i brandgula tröjor med tryck. Med eftertryck.

Nu så! Snart går båten...

... först genom Donaukanalen, som är det vatten som flyter genom staden om jag förstod det rätt.

Och sedan floden. Inte blå. Men lugn. Och fantastisk!

Bratislava babies

En kort sammanfattning av Bratislava inledningsvis. Det här är ett bra hotell där. Så där en tre hundra meter från Donaus strand. Här kostar två nätter med frukost lika mycket som en natt med frukost i Wien. Utsikt mot gräsklädd innergård här. Utsikt mot schakt där. Trevligare bar här. Bubbel till frukost på båda ställena och ett rent himmelskt bacon!

Som ni kommer att se var det här en vanlig syn på husfasaderna. Män som hedras.

Och som ni förstår blev det ett par dylika. 15 kronor kostade den här.

Det här är första kvällens middag. Potatissalladen till förtjänade inte ens att vara med på bild, sorry hotellet. Och det är inte så mycket kött i den här som en kan tro. Men mätta blev vi så klart.

Höjde man blicken i hotellbaren såg det ut så här. Mer Bratislava nedan. Mycket mer.

Mycket mer

Fontän och liten kanal och marknad med träkatter, örtpåsar och hantverksmässiga kläder. Regn i luften men inga fallande droppar. Mulet men inte kulet. Se en bit ned.

Bildad är kul att känna sig! Att ha googlat och lärt att Bratislava heter Pressburg på tyska. Staden har ett ungerskt namn också men att skriva det, nä så långt sträcker sig varken min bildning eller mitt minne.

Å hej. För evigt upplyftande. Atlas mytiske kusin kanske?

Och här en hen med tidstårar.

Det var till den här utsikten vi gick efter frukosten.

Och här serverades bland annat detta att bryta ned maten med.

Detta var en populär samlingsplats...

... men de flesta var här i gränderna. Alla äldre än vi. Kryssning?

Ännu ett skärt hus och en yrka.

Och en teater.

Och EXAKT samma julkulemodell som den polska kulan jag tar fram till jul. Min är dock mer än dubbelt så stort! Hade nån rymts i ryggsäcken så kanske.... Men uppspelt blev jag. En god stund. Kulturer har inga landgränser som bekant.

Ja det är svårt att låta bli...

... verkligen. 

Och vänder man på huvudet sitt...

... så är vinkeln en annan.

Ännu mera

Vissa bilder blir inte så snygga som man tänkt sig...

... och andra föreställer hus man glömt vad de rymmer. Skärt är det i alla fall!

Andra bilder är man mer säker på...

... men latinet är lika rassligt som vanligt.

Och ute ur gamla stan är det litet generellt och fördomsfullt öststatligt...



 Så åter in i gränderna. Men vi tar en öl istället för att besöka det farmakologiska museet.

Och en farbror till på en vägg!

Och det här förstår jag inte riktigt varför vi inte testade, tequila and all!