torsdag 15 mars 2018

Tillbaka

Ikväll gäller det, ikväll händer det. Stolt, spänd, småstressad men oerhört tacksam för sammanhanget, samspelet och samsjungandet. Jag ber om att jag har både hjärtat och hjärnan med mig!

 Så vackert och berörande som när Annsofi sjunger blir inte mina vokala insatser, hon lirar flera divisioner ovanför mig. Söndagen på CC-puben var jazzigt magisk!

Och fint vare med burgare ett par veckor efteråt.

Och fint på CC igen med Margitha, hamburgare och mera jazz.

Ett fat presentas jag med helt oförhappandes som mamma brukade säga. Fint!

Närmaste livsaffären sålde mig billigt och nyktert fredagsmys! Jordnötskaka och granatäppeljuice, allt för att motverka det där svårmodet som ofta står i hallen och gör sig påmint.

För även den muntraste göken har haft det tuppft den här vintern. Det behövs inga gråfilter för att fota den känslan...

Men musiken skrämmer det på flykten! Här Görgen och medmusikanter i gamla katolska kyrkan igår. Skattefinansierad kultur när den är som allra bäst.

Som vikarierande hemvårdare i Västerås lärde jag mig ett och annat; att fåtöljer kan vara underbara, att frisk luft är bra och att envisa människor är just det.

Det här kikar jag på ibland, klostervistelser. Jag vill undan ofta, bort, hem.

Och musiken igen; här från tredjepulten på konserthusets scen! Roligaste som finns, att få vara med, tillsammans med stjärnorna. Tack, tack, tack igen och igen.

Mat och svårmod passar inte heller ihop! Få saker slår kålpudding med öl och snaps. Och lingon!

Möjligen lammkotletter från Hälsingland. De här var fantastiska!

Och löv is all you need kan man sjunga på sjukhuset i Västerås.

Tack SJ för ännu en Höga kustenhalvliter. De bjöd på tiden. Igen...

Paisley bjöd västmanländska promenader fyra gånger om dagen! Det var kallt och jädrigt men efter fyra dagar lossnade musklerna i ryggen och jag kunde röra mig nästan som jag borde. Tack för det!

Vid 61 år är det till att tycka att man är smart när man tappar vin på petflaska och köper mackor till extrapris. Man har rätt i och rätt till det! Resan hem är lång och fylld av kylslagna byten...

 Hem till det här. Snö och snö och ännu mera snö.

Så man piggar upp sig med att stirra rejält på en ensam tulpan. För man vet att snart ligger det fläsk och raggmunk på tallriken och snö kommer att smälta, inte snart men sen...


... och över gården går en man på taket. Springs little helper kanske?

Och plötsligt läser jag en artikel i DN med en rubrik som sammanfattar min yrkeskarriär samtidigt som den är anledningen till att jag tar ut min pension innan året är slut.



Och ikväll gäller det, ikväll händer det. Stolt, spänd, småstressad men oerhört tacksam för sammanhanget, samspelet och samsjungandet. Jag ber om att jag har både hjärtat och hjärnan med mig!

måndag 12 februari 2018

Skämma, skämmas, skäms

Den årliga minneshelgen så nära Roberts födelsedag som möjligt inleddes med Höga Kusten. Anders förutan, förkyld hemma i Skåne, gör Thomas och jag det bästa av helgen ändå.

 Vi börjar med att fira storebror Peter, ja Thomas storebror, Roberts trea. Ostron och champagne och sedan fisk, vitt vin, efterrätt och päronborrar. Sagolikt! Tänk vad tant får vara med om. Att jag stack armen under Thomas arm var inte bara för kärleks skull, men skvallra inte hörni!

Dag två tar vi brunch på Griffins. Mycket gott där! Och fullt med små barn bland bubblet och ölen på stockholmares vis. Sedan går Thomas hem till sitt och jag vilar ut med Sorjonen på hotellrummet.

För på kvällen kommer Annelie som redan är i storstaden. Åsså äter vi och dricker vin. Och tittar på retroaffischer i lobbyn och minns andra lobbysar.

En riktigt bortskämd helg alltså! Förresten så började den med en pizza och en öl redan på torsdagen. YOLO eller vad det heter...

torsdag 8 februari 2018

Vitt och ovitt

Onsdagskväll i allmännyttan. Efter trevliga timmar med Margitha sätter jag taggen mot dörren och går in. Tar bilden genom fönstret. Det är litet magiskt nu när snön ligger kvar. Och glädjen i att någon skottat och grusat!

Jag får en bok bara så där. Läser om min namne. Det är tung läsning; ångesten, ätstörningen, spriten och männen. Kallas geni och får sin rumpa recenserad. Då som nu. Nu som då.

Och här är Sonen. Jag tar en öl och han en espresso. Grodan. Östermalm. Ledig fredag. Hur bra som helst. Det är oerhört märkligt detta med vuxna barn...

Här sitter jag med min turkosa dalahäst som flyttar hem innan året är slut. Hur bra som helst! Nu gäller bara att kämpa på att hänga med att, ja ni vet...

De där små lapparna, ja de var livet! De också. Lappen är gul i original.

Jag har nog en av stadens vackraste utsikter genom träden på Staketgatan. Snö gör sig ibland bäst från insidan.

Ännu en utsikt och kanske en insikt eller två också. Kanske...

Ordlöst

Det finns knappt några ord kvar när jag försöker, än en gång, att beskriva hur fantastiskt det är att få spela i symfoniorkester. Och de här verken dessutom! Jag var bara tvungen att påminna än en gång. Fantastiskt! Bättre än det mesta. På bästalistan. Jag och min fiol och alla toner och människor. Ja, ni får känna mer än ordtolka...

 Det var fullsatt som synes i Valbo kyrka förra lördagen. Längst fram de finfina sångsolisterna. Vilken gåva att få vara med!

En stilla fika i Hedesunda kyrka innan konsert nummer två. Mer akustik, färre åhörare. Snöig söndag kväll. I världen! Basist Per sippar kaffe till höger i bild.

torsdag 25 januari 2018

Days in the life

Jorå minsann jag jobbar i Sandviken också, spelar inte bara. Måndagseftermiddagen var trivsam med rundtur med kollega Mats efter buffélunchen. Här är vi i Smultronbacken. Det ganska skruttiga bostadsområdet med det vackra utsikten och utsikt över delar av processen på ortens huvudindustri.

Och sedan sjunker jag ned i en sådan här på, sa Mats, landets bästa bibliotek. Jag håller nog med. Rasande bekvämt satt jag och slötittade på litet Netflix innan jag, spelade. Undebart och bättre än väntat. Långsamma tempi is da shit!

Åsså blev det onsdag och jag reste till Sundsvall minsann! Där hälsade jag på kollega Åsa. Men först satt jag i gästrikeskogen en timme.

Innan det blev rull på tåget igen. Genom det fantastiska Hudiksvall och vidare till nästa län och nästa region inom Hyresgästföreningen. Det är faktiskt närmare hit än till kollega Anna i Örebro. Så klart jag ska åka detta mitt sista härstädes anställda år.

Sundsvall i snö. Det var rasande länge sedan sist. Jag minns det knappt men tror det var så där en 25 år sedan med undantag av när jag och Annelie passerat på väg till gastronomiska äventyr i Östersund. 

måndag 22 januari 2018

Hemåt

Gammelbron brukar jag undvika för dess halkas skull, nötta plankor med vätska på är inte safe ground för mig längre. Men nu var friktionen trevligt hög. Och se, då kan man förundras över ljusspelet!

Förundras gör man även över ett bord fyllt med fläsk, löksås, öl och tequila. Vilken njutning! Likt Obelix förser jag mig med långt mer än jag behöver. Som vanligt alltså... 

Och timmarna innan munfesten var det örongodis och konsert. Himla roligt och som vanligt stupade jag på saker som jag klarade på repetitionerna. Men, men, tack och förlåt och fantastiskt att få vara med!

Det var en fantastiskt vacker dag, fredagen. Vi tog farväl till Lennart med vacker musik och goda tankar, sagda och osagda. Livet. Sorgen. Glädjen. Livet. 

torsdag 18 januari 2018

Fundrar

 Jag tänker på livet ganska ofta. Ibland tänker jag att det inte hänt så mycket, trots allt. Och då menar jag inte familj, resor och delikata måltider utan mera botten av mig. Jag har alltid gillar kurbitsmotiv...

... och att spela fiol. Till helgen är det konsert och jag har faktiskt lagt ned ett par övningstimmar! Jag hoppas att det hjälpt litet i alla fall.

Men så när jag tänker så ser jag att även om spåren kan förskräcka så har litet hänt i alla fall. Jag tycker till exempel att min minifrihetsgudinna är riktigt snygg!

Åsså tänker jag att man faktiskt har ett existensberättigande fast att man inte planterat om sin blommor på över sex år...